På det nedre. Tiden är 1950-tal. Platsen är byn Bötsle cirka en mil norr om Härnösand. I den lilla byn fanns två bönhus, eller missionshus som några sa. Det ena tillhörde Evangeliska Fosterlandsstiftelsen, det andra Missionsförbundet. Bybornas beteckning på bönhusen var Det Övre och Det Nedre vilket angav deras geografiska placering. Dikternas innehåll speglar mina upplevelser när jag var mellan sju och femton år och medlem av Det Nedre, Missionsförbundets bönhus. Där gick jag i söndagsskola, scouterna, juniorföreningen, seniorerna, bibelskola och strängmusiken. Det jag upplevde i bönhuset upplevde jag på den dialekt som talades i denna ångermanländska by. Därför är dikterna skrivna på det målet. Med värme återvänder jag i dikterna till mina upplevelser. Jag tackar Gud att jag fick nåden att dela gemenskapen på Det Nedre. Idag är båda bönhusen omgjorda till bostadshus. Men det hindrar inte att de för mig än i dag utgör ett heligt tempel i mitt inre.
I slutet av 2014 har diktsamlingen sålts i långt över 1 000 exemplar.
Kollekten togs upp av två stycken.
Kollektboxa ställdes sen på altarborde.
Dom som samle in kollekten skulle be tyst för gåven.
Helst skulle dom slute be samtidit.
Kerstin kom på lösningen.
Hon föreslog.
Iställe för å be räkne vi tyst till tie.